En del hästar lider av upprepade kolikanfall, lös avföring, långvarig diarré, magont eller nedsatt prestationsförmåga av varierande grad. Kolikanfall kan orsakas av en förstoppning eller stora mängder gas i tarmen. Hos hästar som har sand i tarmsystemet ser man ofta förändringar i avföringens konsistens, och vatten som kommer ut med träckbollarna kan vara ett tecken på en sandackumulering i tjocktarmen.
Andra symtom som kan förekomma är bland annat en försämrad pälskvalitet eller svårigheter med att. Det är nyttigt att låta en veterinär undersöka en häst som lider av dylika problem för att kunna utesluta orsakerna bakom symtomen. En av de första undersökningarna som utförs i det här fallet är oftast en bukröntgen. Man kan också försöka konstatera sand i hästens tarmsystem själv hemma bl.a. genom att lägga en träckboll i en plasthandske som man sedan tillsätter vatten i. Efter att ha väntat en stund kommer eventuell sand i avföringen att lägga sig på bottnen av handsken. Detta berättar dock endast om att hästen nog äter sand och att sanden rör sig genom tarmsystemet, men är nödvändigtvis inte ett tecken på en sandackumulering. En veterinär kan också identifiera sand i tarmsystemet genom att undersöka hästens buk med ett stetoskop; en sandackumulering kan till och med höras i tarmen. Det enda sättet att få en fullständigt säker diagnos är dock att låta ta bukröntgenbilder.
Enligt rådande konsensus förekommer problem med sand- och jordätande av någon orsak mest hos hobbyhästar, särskilt finnhästen och andra kallblodsraser. Den exakta orsaken till att hästar äter sand är inte tillkänd. Det verkar som att en del hästar äter sand eller jord av tristess, medan en del verkar gilla smaken och äter därför sand oberoende av betesreducerare eller aktiverande stimuli. Man misstänker också att hästen kan sträva efter att kompensera brist på vissa mineraler och spårämnen (bl.a. zink och koppar) genom att äta jord. Sådana hästar ses ofta slicka lerjord eller gräva fram rötter och annat ur marken. Hästen kan även samla sand i tarmsystemet då den äter hö från marken. Extremt matglada hästar som frossar i sig varenda ett strå står i risk för att ”dammsuga” upp sand i tarmen medan de äter sitt hö. Även hästar som står på fattigare bete kan få i sig sand i och med att de kan få i sig gräsrötterna medan de betar. Hos vissa hästar är tarmen ”latare”, vilket leder till att tarmens svaga rörelse relativt ineffektivt för ut överloppsämnen ut ur kroppen tillsammans med den normala matsmältningen. Ackumulering av sand i bottnen av tarmen kan leda till en ond cirkel där sandackumuleringens tyngd försvårar tarmrörelserna, vilket i sin tur ackumulerar ännu mer sand i tarmen. Ingen vetenskaplig forskning tycks heller ha gjorts på ämnet, men en del ägare är av åsikten att sandätande också kan vara relaterat till olika slags magproblem samt stress. Det har misstänkts att hästar med magproblem skulle äta sand för att underlätta den brännande känslan som orsakas av magsyrorna under långa utfodringsintervaller eller då magsåren gör ont. Dock finns det inga vetenskapliga bevis för detta.
Vilken hjälp finns det då?
Det allra viktigaste är att försöka minska ytterligare intag av sand. För vissa hästar kräver detta till och med en munkorg eller betesreducerare. Tyvärr är ”suget” efter sand hos vissa hästar så stort, att de på något vis lyckas suga upp sand till och med genom betesreducerare. Matglada hästar kan ha nytta av att äta ur en höbur eller från något annat underlag – då får de inte i sig jord med höet. Vissa har fått hjälp av att byta ut underlaget i paddocken, men att byta ut underlag och göra en ny anläggning kräver ofta stora investeringar i både tid och pengar för att lägga markdukar och annat så att hästen inte kommer åt att gräva fram sand och jord ur de djupare skikten. För vissa hästar kan det till och med räcka att de läggs på bete då avföringsmassan blir vattnigare och glider lättare i tarmen. Ifall sandätandet berott på ett bristtillstånd har vissa fåt hjälp av produkter som innehåller betonitlera. Betonitlera är ett kompletteringsfoder rikt på mineraler, som även jämnar ut tarmsystemets pH.
Man kan försöka avlägsna sandackumuleringar från hästens tarm med olika slags produkter, såsom malt psylliumskal, psylliumfrö (löppfrö) samt chiafrön eller chiakross. Hur bra produkterna fungerar och hur gärna hästen äter dem är individuellt. Vissa ägare av sandätande hästar ger sina hästar en förebyggande kur av dessa produkter några gånger per år. Vid utfordring med psyllium bör man komma ihåg att dess laxativeffekt minskar vid långvarig användning då tarmbakterierna börjar använda det som näring. Detta antas ske då, när psyllium matas i lite över en månad i sträck. Det finns inga hinder för kontinuerlig utfodring med chia, som dessutom ger hästen rikligt med nyttiga näringsämnen.
Veterinären kan avlägsna sand genom en nässvalgsondning, d.v.s. genom att föra en slang via hästens näsborre till dess mage. Vården av stora sandackumuleringar är dock inte riskfritt och en del av patienterna drabbas av kolik när sanden börjar röra på sig. I vissa akuta koliksituationer avlägsnas sanden i samband med en operation. En stor och tung ackumulering kan skada tarmväggen till och med så illa, att tarmväggen brister. Därför strävar man efter att i första hand sköta sandkolik med mediciner ifall smärta eller tarmfelläge inte kräver operation.
Nedan ser du bukröntgenbilder som tagits av en av våra kunders hästar före och efter fodring med chiafrön. I den övre bilden syns tre sandackumuleringar till vänster.
Källor:
Veterinärmedicinska fakulteten, institutionen för klinisk häst- och smådjursmedicin
