– eller en nödvändig energikälla?
Många hästägare är rädda för kolhydrater och strävar efter att så effektivt som möjligt undvika alla kolhydrater i hästfoder, i synnerhet socker och stärkelse. Kolhydrater – också socker och stärkelse – är dock den största energikällan i hästens diet. Hästen behöver kolhydrater i sin näring för att kunna upprätthålla normala fysiologiska funktioner, och ju mer hästen tränar och rör på sig, desto mer energi behöver den också. Det är omöjligt att utesluta socker och stärkelse helt ur hästens diet till och med om den bara skulle äta hö eller ensilage, eftersom cirka 75% av allt växtmaterial består av kolhydrater. Det är viktigt att lägga märke till att kolhydratbehovet skiljer sig betydligt mellan olika hästar.
Det är ändå ett faktum att för stora mängder av kolhydrater kan orsaka allvarliga hälsoproblem och att fysiologin av hästens matsmältningssystem verkar ställa en gräns på hur mycket socker och stärkelse hästen kan använda utan fara att insjukna. I huvudsak rekommenderas det att hästar inte ges stora socker- och stärkelsemängder på en gång. Ett för litet intag på kolhydrater kan dock påverka negativt på hästens prestanda och ork, till och med hjärn- och muskelfunktioner. Hur stora mängder kolhydrater hästen tolererar eller behöver för att prestera på optimal nivå skiljer sig mellan olika individer. Hobbyhästar som rör sig lite mindre rekommenderas det ofta att man begränsar kolhydratintaget för att undvika bl.a. fetma och matsmältningsproblem, men vanligtvis orsakar kolhydrater mycket mindre problem för sporthästar, för vilka kolhydraterna fungerar som en viktig energikälla. Ifall olika sockerarter och stärkelse inte finns i tillräckliga mängder finns det en fara att hästen inte kan prestera maximalt, utan tröttnar.
Hästar får i sig en del kolhydrater från hö eller ensilage och betet, men frågan ifall de räcker – särskilt för tränande tävlingshästar – beror på vilken slags arbete de antas utföra och hur de förväntas prestera. Kolhydrater finns i grovfoder, spannmål och spannmålsprodukter. Många sporthästar som arbetar intensivt kan nyttas av kolhydrater, såsom spannmål, i sin utfodring. Även hårt arbetande hästar, till exempel travhästar, hopphästar, dressyr- eller distansrittshästar, behöver energi och kolhydrater på lite olika sätt.
Stora mängder på en gång kan orsaka problem
Ifall hästen inom en kort tid äter en väldigt stor mängd socker- eller stärkelserik föda kan det vara att all socker och stärkelse inte nödvändigtvis hinner smälta i hästens tunntarm och de hinner flöda till tjocktarmen. Detta leder till en snabb ökning i socker- och insulinnivåerna i blodet. I tjocktarmen spjälker mikrober sockret, då de samtidigt bildas mjölksyra, som sänker pH i tarmsystemet. När surheten i tarmen ökar tar den normala mikrobfloran i tarmen skada och mikrober som klarar sig bättre i sura omständigheter börjar föröka sig. En del av dessa mikrober producerar bl.a. toxiner som kan orsaka fång. Försurning kan också orsaka diarré, magsår, koliksymtom och skada tarmväggen, vilka alla leder till nedsatt uptagning av näringsämnen.
Olika hästar tål socker på olika sätt, och för vissa hästar orsakar mycket mindre sockermängder problem än för andra hästar. Huvudsakligen är påverkan av socker främst bundet till antalet utfodringstillfällen, portionsstorlek samt över huvud taget förhållandet mellan hästens energiintag och motionsmängd. Ju oftare hästen utfodras och ju mindre portionsmängderna är, desto bättre nedbryts sockrena i den rätta fasen av matsmältningen, det vill säga i tunntarmen. Alla kolhydrater, socker och stärkelse är alltså inte skadliga, så länge de intas i lagom mängd i förhållande till individens arbetsmängd.
Olika kolhydrater har olika betydelse
I hästens dagliga diet ingår två kolhydratgrupper: icke-strukturella och strukturella kolhydrater. Strukturella kolhydrater utgörs av fiberdelarna i växter. Den största delen av hästens intag av strukturella kolhydrater kommer från hö eller ensilage, men också oskalade korn, till exempel havre, kan påverka helhetsmängden. Hästen behöver och får hjälp av de miljarder av mikro-organismer den har i tjocktarmen för att smälta de strukturella kolhydraterna. Mikroberna spjälker fibrerna till användbar energi, som kallas flyktiga fettsyror. Strukturella kolhydrater är viktiga för hästen, eftersom de hjälper upprätthålla ett friskt matsmältningssystem och främjar tarmens funktion. Strukturella kolhydrater har en viktig roll i upprätthållet av en frisk omgivning för ämnesomsättningen och deras närvaro i hästens utfodring hjälper också reglera intaget av icke-strukturella kolhydrater och hjälper utsöndra glukos till blodomloppet. Detta kan hindra snabba förändringar i blodsockret, vilka i sin tur kan leda till ämnesomsättningsproblem, till exempel insulinresistens.
Icke-strukturella kolhydrater (bl.a. socker och stärkelse) får hästen mesti sig av spannmål och korn. Matsmältningsenzymerna i tunntarmen söndrar snabbt dessa icke-strukturella kolhydrater till en enklare form, som sedan upptas i tarmväggen. Hästen använder genast detta upptagna glukos till sitt energibehov, till exempel matsmältningen, och ifall glukosmängden är för stor, lagras det i musklerna och kan orsaka fetma.
Hos sporthästar bör man övervaka att de får tillräckligt av icke-strukturella kolhydrater, medan det hos hästar som har benägenhet för metaboliskt syndrom eller fång, såsom ursprungsraser, bör försäkras att mängden hålls måttlig.
Huvudsakligen är en bra tumregel för andelen icke-strukturella kolhydrater cirka 10-15%, för sporthästar cirka 20%, och för hästar som lider av ämnesomsättningsproblem (IR, EMS) under 10%. Även hästar som lider av Cushings syndrom nyttas av lägre mängder socker och stärkelse. Under vinterutfodringssäsongen lönar det sig att utfodra dessa hästar med foder som har ett relativt lågt sockerinnehåll. I grovfoder är den eftersträvade sockerhalten vanligtvis cirka 50-150 g/ts.
Tillräcklig energi viktigt för prestationsförmågan
Hästar behöver energi för att utföra olika slags arbeten: aerobiskt långvarigt arbete samt anaerobiskt arbete i snabbare tempo, till exempel tävlingar. Energi fås ur både kolhydrater och fett.
Trots att fetter producerar cirka två gånger mer energi än kolhydrater kan kroppen inte använda dem utan syre och aerobiskt arbete. På grund av detta är kolhydrater, särskillt socker och stärkelse, genast användbara av kroppen till energiproduktionen för anaerobiskt arbete, då kroppen inte kan använda fett. Hästar i tungt arbete kan huvudsakligen inte fylla hela sitt energibehov med endast grovfoder, utan de bör också få kolhydratinnehållande foder. När träningsmängden och intensiteten blir större, blir också kroppens socker- och stärkelsebehov det. Hästar som tränar intensivt är mer beroende av att ha en relativt snabbt användbar kolhydratkälla som energikälla, eftersom energibehovet vid anaerobt arbete uppfylls genom att använda kolhydrater. Å andra sidan kan ett för stort intag av socker och stärkelse leda till nervöst beteende och nedsatt prestanda.
Socker och stärkelse är också viktiga för att fylla glykogenförrådet i musklerna efter övning. Muskelglykogen är den viktigaste energikällan till exempel under övning som siktar på ökning av muskelmassan. Efter tung träning sjunker musklernas glykogenförråd till nästan hälften av det varit före träningen och vid uthållighetsträning är situationen ofta ännu mer dramatisk. Med låga glykogenförråd sjunker övningens intensitet och signalerna som påverkar muskelmassans ökning avtar. Forskningsresultat har visat att återhämtningen av muskelglykogenet sker snabbare om hästen efter träning får både hö och foder som innehåller socker och stärkelse i jämförelse med om den bara får hö.
Socker på betet
En central del av att öka och minska mängden socker och kolhydrater är att veta från vilka foder hästen får dessa. Mest stärkelse fås ur spannmålskorn; i majs är stärkesleinnehållet cirka 70% och i havre cirka 44%. Grovfoder, inklusive hö, ensilage och baljväxter, innehåller typiskt sett under 3% stärkelse räknat från torrsubstansen. I gräs finns betydligt mer socker, men här påverkas sockerhalten av växtens växtfas, omgivningsfaktorer (till exempel temperatur och fuktmängd), geografiskt område och växtart. I de flesta gräsen är sockerhalten 7-15% av torrsubstansen, men kan gå upp till till och med 30% i gynnsamma omständigheter, till exempel vid kallt och vått väder. Det är viktigt att komma ihåg att innehållet av socker och stärkelse i hästens utfodring är i direkt relation till mängden specifika ingredienser och foder den intar. I fall där hästens socker- och stärkelseintag bör regleras lönar det sig att välja foder där den huvudsakliga energikällan är antingen fetter eller fibrer. I hö som fällts tidigt på dagen och som låtits torka länge har typiskt sett mindre socker än hö som fällts på eftermiddagen och torkar snabbt. Oftast är dessutom första skörden lägre i sockerhalt än den andra skörden.
Det lönar sig att undvika betesgång för hästar som har tendens för utfodringsorsakad fång under de tider som sockerhalten i gräs är som högst. Typiskt sett är sockerhalten hög på hösten och våren när temperaturen är låg (+5 till -5 °C), när det är varmt (över 30 °C), under torra säsonger samt på dåligt gödslad betesmark, eftersom växterna då är i stresstillstånd. Att ta hand om jordmånen kan också resultera i gräs med lägre sockerhalt.
Sockerhalten i gräs ändras under dygnet, och är oftast lägst på morgonen efter varma nätter och högst under soliga sena eftermiddagar, då växterna fotosyntetiserar flitigt. Därför lönar det sig att låta hästar som klassas i riskgrupp beta tidigt på morgonen och hämta dem av betet i början av eftermiddagen. Nätterna är också bättre betestid med tanke på sockerhalterna. På hösten efter kalla nätter kan situationen dock vara omvänd och sockerhalterna som högst tidigt på morgonen. I mitten av sommaren är betesgräset säkrare för hästar än vårens unga, bladrika grässkott.
FAKTA
IR betyder insulinresistens, en slags metabolisk störning där kroppens celler inte reagerar på insulin som de ska, vilket leder till höga glukosnivåer i blodomloppet. Detta kan leda till olika slags hälsoproblem.
EMS syftar på metaboliskt syndrom hos hästar, symtom av vilket kan vara bl.a. fetma och onormal fördelning av fettvävnad kring bl.a. halsen/nacken och basen av svansen.
Referenser:
Al Jassim, R.A.M. et al. The Bacterial Community of the Horse Gastrointestinal Tract and Its Relation to Fermentative Acidosis, Laminitis, Colic, and Stomach Ulcers. Vet Clinics: Equine Pract. 2009.
Richards, N. et al. The effect of current grain feeding practices on hindgut starch fermentation and acidosis in the Australian racing Thoroughbred. Aus Vet J. 2006.
The Horse: Sugars and Starches in Horse Diets: They’re Not All Bad! https://thehorse.com/17160/sugars-and-starches-theyre-not-all-bad/
The Role of Macronutrients in Equine Nutrition, Haley M. Zynda, MS, Educator, Ohio State University Extension, Wayne County
Sara L. Mastellar, PhD, Equine Faculty, Ohio State University Agricultural Technical Institute
Elizabeth Share, MS, 4-H Livestock Program Specialist, The Ohio State University
