Selen är ett av hästens viktiga antioxidanter. Antioxidanter hjälper till med att förhindra eller begränsa cellskador som orsakas av fria radikaler. Fria radikaler är skadliga ”reaktiva syreföreningar” som hästen producerar genom sina normala ämnesomsättningsprocesser. Dessa skadliga atomer tros bidra till oxidativ stress, vilket orsakar cellskador, föråldrande och sjukdomar. Selen är en väsentlig del av antioxidantenzymet glutationperoxidas, som har en kritisk roll i det antioxidativa försvaret och hjälper till att minska cellskador.
Antioxidantsystemet är kroppens skydds- och försvarssystem mot cell- och vävnadsskador som orsakas av fria radikaler. Till kroppens egna antioxidanter tillhör SOD-enzymer (vilka innehåller koppar och zink eller mangan), glutationperoxidas (innehåller selen), katalas (innehåller koppar) och ceruloplasmin. De primära antioxidanterna produceras i kroppen för att försvara och stödja immunförsvaret. Produktionen av dessa minskar med åldern, vilket betyder att en näringsrik kost blir ännu viktigare.
Sekundära antioxidanter fås ur kosten i form av vitaminer (C-vitamin, E-vitamin), spårämnen (selen, zink, koppar) och fytonäringsämnerna i växter. Båda antioxidantgrupperna är absolut viktiga för kroppens välmående.
Selen är viktigt för hästens fertilitet samt sköldkörtelns, immunförsvarets och kroppens normala funktioner. För sporthästar är selen och E-vitamin särskilt viktiga antioxidanter som skyddar från cellskador och stödjer återhämtningen.
Hästens sköldkörtel har en central roll vid både hormonproduktionen och ämnesomsättningen. Brist på selen tros bidra till hypertyreos, vilket är ett tillstånd där sköldkörteln inte fungerar normalt. Ett annat problem som orsakas av selenbrist hos hästar är korsförlamning och/eller muskelsvaghet, andningssvårigheter och hjärtsvikt. Å andra sidan kan selen i för stora mängder vara giftigt. En överdosering av selen kan orsaka alkalisjukdom som skadar vävnader såsom hjärtat, levern och musklerna. Selengiftighet kan också leda till död. Tecken på selenförgiftning hos hästar kan vara bl.a. håravfall, hälta, leddegeneration eller hovsprickor.
Hur mycket selen är lämpligt för hästar?
Selen är ett spårämne som behövs i små mängder. Enligt ett antal undersökningar borde hästen få minst 0,1 mg selen per foderkilogram per dag. Detta är dock den absoluta minimimängden som hästen behöver för att unvika bristtillstånd. Den rekommenderade dosen för de flesta vuxna hästar är cirka 1-1,5 mg selen per dag för att uppnå optimal hälsa. Avels- och sporthästar kan dra nytta av en lite större dosering bl.a. för att stödja prestationsförmåga, återhämtning och fertilitet. Den övre gränsen för en säker dos selen är dock 2 mg per foderkilogram per dag. Det är viktigt att följa doseringsinstruktionerna som anges av produkttillverkaren när det är frågan om ett selentillskott. Selenbehovet påverkas också av intaget av E-vitamin i fodringen, eftersom E-vitamin till viss mån kan ersätta selenbrist och vice versa.
Organiskt eller oorganiskt selen?
Största delen av det selen som hästen får i sig kommer från fodret. På vissa områden är selenhalten i marken så liten att det leder till selenbrist i fodret. I de nordiska länderna är marken fattig i selen, så selen tillsätts ofta i kommersiella kraft- och mineralfoder samt gödslingsmedel. Det har uppskattats att till och med 30% av alla hästar lider av selenbrist. Detta beror på att också den form som hästen får selenet i spelar roll. Forskningar har visat att formen av selen påverkar dess användbarhet och biologiska nyttigörande. Selen kan ges till hästar i oorganisk form (natriumselenat/selenit) eller organisk form (selenjäst), det vill säga samma form i vilken selen återfinns i naturliga växter. Selenhalten i hästens blod kan testas på ett pålitligt sätt. Data från undersökningar på hästar påvisar att hästar absorberar allra effektivast den organiska formen av selen. Dessutom hade hästar som getts ett organiskt selentillskott högre selenhalt i blodet än hästar som fått ett oorganiskt selentillskott. Därmed beaktas de organiska formerna som oöverträffliga.
Selen är viktigt för avelsston och föl
Trots att hästens selenbehov är litet är selenintaget ytterst viktigt under dräktigheten och laktation för att undvika utvecklingsstörningar. Hos det växande fölet påverkar selenet mest benstommens och musklernas utveckling. I mildare fall orsakar selenbrist långsammare tillväxt, allvarliga fall kan leda till muskeldegeneration och hjärtmuskelns utvecklingsstörningar redan hos nyfödda föl. Dessutom är selen viktigt för immunsystemets utveckling och upprätthåll. Ammande ston som fått tillräckligt med selen har betydligt mycket mer livsviktiga IgG-antikroppar än ston som lider av selenbrist. Hos ston orsakar selenbrist också reproduktionsproblem, till exempel svårigheter att bli dräktig. Förutom att organiskt selen främjar stoets välmående, förflyttas det via moderkakan också till fostrets, det vill säga det kommande fölets, användning. Föl till ston som fått organiskt selen har visats ha högre selenhalter i blodet. Dessutom överförs selen från stoets kropp till mjölken och undersökningar har visat att selenhalten i mjölken är högre hos ston som fått organiskt selen. Att säkerställa ett tillräckligt selenintag är viktigt för ett nyfött föl för att ge det en god start på livet.
