Fight The Worms 1

Fight the Worms 1 är en helt naturlig örtblandning ämnad för att stöda upprätthållet av hästens naturliga tarmhygien.

Hästar kan agera värd för många olika slags parasiter. De vanligaste inälvsparasiterna hos hästar i Sverige och FInland är små blodmaskar och spolmask. Andra parasiter man kan träffa på hos oss är bland annat binnikemask, springmask, styngflugelarver och stor blodmask.

På grund av ökningen av resistensstammar bör avmaskningsmedel användas med omtanke och vid behov. Örter kan användas som stöd vid medicinsk avmaskning för att  stöda upprätthållet av tarmhygienen, men inte som alternativ till avmaskningsmedel. Örter ersätter inte avmaskningsmedel, men de kan användas för att kontrollera parasitstammens storlek mellan avmaskningsgångerna och förbättra tarmhygienen och därmed möjligtvis minska behovet av avmaskningsmedel genom att ändra förhållandena i hästens tarm så att parasiterna inte trivs lika bra, samt för att störa deras existens.

Fight the Worms 1 innehåller kvickrot, vitlök, tranbär, timjan, fänkålsfrö, anis, malört, pepparrot och en nypa kärlek . 

Vitlök är en gammal och välkänd växt som används för upprätthållet av tarmhygienen. Den innehåller eteriska oljor såsom allicin, som i kliniska försök visat sig effektiv mot inälvsparasiter, särskilt spolmask. Malörten innehåller tujoner, som särskilt rundmask och spolmask ogillar. Timjan innehåller tymol, som lämpar sig för naturlig parasiavlägsning i och med att det är antiseptiskt och antibakteriellt. Kvickrot har en avföringsdrivande verkan. Parasiterna undviker de eteriska oljorna i anis- och fänkålsfrö. De små fröna har även en renskrapande effekt på tarmväggen. Pepparroten är parasiternas styggelse. De sura tranbären miskar trivseln i tarmen för parasiterna.

Dosering:

häst 500 kg:

1 - 2 dl / dag i 5 - 7 dagar. Kan upprepas 5 - 10 ggr per år. Ett uppehåll om minst 3 - 4 veckor bör hållas mellan kurerna.

Blandas ut i övrigt foder, börja med små doser.

Ej lämpligt för dräktiga ston/tikar.

1 dl väger ca 30–35 g.

Förpacking 900 g.

Hästens välmående bör följas noggrannare än vanligt under kuren. I samband med parasitbehandlingen är det gynnsammt att ge hästen örter som lugnar matsmältningssystemet (läkemalva, lakritsrot), samt örter med laxerande verkan (för att avlägsna parasiterna ur kroppen) såsom till exempel maskrosrot, samt örter som dämper eventuella tarmkramper (valeriana, myntor, kamomill).

Produkten rekommenderas endast om avföringsprover indikerat låga förekomster av ägg och avmaskning ännu inte är nödvändigt. Kan även användas parallellt med avmaskningsmedel, ifall mängden parasiter verkar stor.

Andra örter och växter som länge använts för parasitbekämpning är bl.a. riven morot, granatäpple, pumpafrö, senapsfrö, taggbladiga buskar såsom björnbär, hallon och svarta vinbär.

Rengöringen av paddocken och betesväxling med jämna mellanrum har stor påverkan på hästars parasitsituation. Små blodmaskar är de vanligaste parasiterna som påträffas hos vuxna hästar och de sprids effektivt under betessäsongen. Larverna söker sig till tjocktarmsväggen för att utvecklas och tar sig sedan in i tarmen för att lägga ägg. Uvecklan från smittan till vuxen mask tar cirka 6-12 veckor under sommaren. Under vintern är larvernas utveckling märkbart långsammare och den största delen av larverna stannar i tjocktarmsväggen i ett s.k. vilotillstånd. På våren aktiveras de vilande larverna och kan ibland orsaka till och med livshotande diarré hos hästen. De flesta smittor av små blodmaskar är dock symptomfira. Bandmasken smittar genom fästingar av släktet Dermacentor och kan förekomma hos betande hästar i alla åldrar. Springmasken är en ljus, cirka 10 cm lång mask, som lägger sina ägg på huden kring hästens analöppning, vilket orsakar klåda. Styngflugan är en vingad, hårtäkt insekt, som lägger sina ägg i hästens päls, ofta kring frambenen. Ur äggen kläcks larver, som orsakar hästen klåda. När hästen nafsar på de kliande områdena får den i sig av larverna i munnen, därifrån de hamnar i magsäcken där de sedan övervintrar. Hästar utvecklar ofta någon slags resistens mot parasiter med åldern och den största delen av vuxna hästar klarar bra av att hålla parasitsmittorna i schack med hjälp av sin egen motståndskraft. Motståndskraften mot spolmask börjar byggas upp redan vid 6 månaders ålder och hästar som är älder än ett år har ofta god immunitet. Spolmask är mycket ovanligt hos hästar som är äldre än fyra år. 

Immuniseringen mot små blodmaskar (Cyathostomia) är inte alls lika tydlig och därmed kan de uppträda hos hästar i alla åldrar. Utvecklingen av motståndskraften har betydelse för hur bekämpningsplanen läggs upp.

Typiska symptom på inälvsparasiter hos hästar är diarré, dålig päls, avmagring, utspänd mage, milda koliksymptom, samt hos föl även hosta. Oftast orsakar en inälvsparasitsmitta dock inga synliga symptom hos hästen.

OBS! Parasitbekämpning hos föl bör alltid genomföras noggrant och på medicinskt vis! 

Modern inälvsparasitkontroll hos hästar innebär riktad parasitkontroll, där behovet av medicinering avgörs individuellt utifrån yttre smittryck, hästens ålder och allmänna kondition samt resultatet från avföringsprov.